Den riskfyllda låga räntan

Den 26:e oktober kommer Riksbanken ge oss besked om ifall reporäntan/styrräntan kommer att förändras eller inte. Det enda vi kan vara säkra på är att räntan på -0.50 % inte kommer att bli ännu lägre, men det är mycket möjligt att den kommer att bli oförändrad ända fram till mitten av 2018 enligt ett pressmeddelande från riksbanken. Det kan tyckas konstigt eftersom inflationsmålet på 2 % är nått och vi befinner oss i en brinnande högkonjunktur som riskerar att drabbas av överhettning. Det normala i en sådan här situation vore att höja räntan så att de ekonomiska hjulen saktar ner lite, så att folk börjar spara lite mer och låna mindre. Men Stefan Ingves menar att det har tagit hela 6 år att nå inflationsmålet och att det vore för riskfyllt att redan nu ändra på penningpolitiken, alltså höja räntan.

De flesta ekonomer är dock överens om att det snart borde vara mer lönsamt att spara eftersom skuldeberget bara växer och för att det annars finns risk för en ekonomisk överhettning som kan ge en alltför hög inflation. Förvisso har alltfler börjat ta mindre (inte färre) bolån sedan det skärpta amorteringskravet för bolån infördes men fortfarande är det full fart på lånekarusellen. Den största orsaken till skuldberget är bolån och sedan blancolån medan smslån endast stod för 0,16 % av svenskarnas lånebörda år 2016, så nej, smslånen är knappast det största problemet sett ur ett makroekonomiskt perspektiv, trots all mediepropaganda.

Vi borde spara istället för låna – så vad gör regeringen?

Skuldberget växer, vår ekonomi riskerar överhettning och inflation och ekonomerna anser att svenskarna borde börja spara mer och spendera mindre, så vad gör regeringen då? Jo, den höjer skatten på sparande! I årets budget föreslås att skatten för sparande på investeringssparkonton och kapitalförsäkringar ska höjas, vilket i stort sett är de enda sparformerna som ger någon avkastning överhuvudtaget idag. Det känns ju helt uppåt väggarna, inte minst i en tid då styrräntan kommer förbli rekordlåg ett tag framöver, vilket gör lån och andra krediter billiga och sparande på sparkonton olönsamt. Det är knappast en vettig väg att gå för att få kontroll på inflationen och svenskarnas skuldberg.

Låga räntor – en större bov än höga

Hur många gånger har man inte hört hur smslånens höga räntor leder till att folk hamnar i skuldfällan, även om det inte riktigt stämmer. För det första så betalar faktiskt de allra flesta tillbaka på sina smslån i tid. För det andra så är det sällan räntan som är den största boven när det gäller lån under 10000 kr (det genomsnittliga snabblånet är på 8200 kr, se Finansinspektionens rapport Konsumentskyddet på finansmarknaden sid 12) som har en löptid på några månader. Om någon t ex lånar 8000 kr och ska betala tillbaka 10000 kr inom tre månader är det sällan bara 2000 kr som saknas om personen inte betalar tillbaka på sitt lån, det är mer som saknas. Det är alltså så att även om lånekostnaderna varit mycket lägre hade personen inte kunnat betala tillbaka på sitt lån i tid.

Ofta handlar det om att löptiden är för kort i förhållande till den summa man lånat eller så har man helt enkelt varit oansvarig med sin ekonomi (det är bara att kolla på TV-serien skuldfällan så ser du), men det är ett helt annat problem och en annan diskussion. Det finns emellertid snabblån, som du hittar här på Snabblan24.nu, som har en löptid på 1 år när det gäller 8000 kr och som trots det är betydligt billigare än de flesta 3-månaderslån, t ex hos Cashbuddy och Goodcash. När det handlar om sådana snabblån är räntan ett ännu mindre problem eftersom räntekostnaderna för dessa 8000-kronorslån bara blir runt en hundralapp i månaden.

Riskabla blancolån

Nej, egentligen är det de låga räntorna som gör att skuldberget i Sverige ökar, det råder det inget tvivel om. Den låga styrräntan gör att bolånen är billigare än någonsin (trots bankernas fina marginaler) och att även privatlånen/blancolånen är billiga. Det här, tillsammans med en aggressiv marknadsföring, har gjort att alltfler tar stora blancolån, det är ju så billigt!

Grejen är att privatlånen, trots den låga räntan, är en mycket större bov än smslånen både när det gäller skuldberget och skuldsättningen. Ett enda blancolån på ca 80000 kr motsvarar ju hela 10 genomsnittliga smslån, och ett blancolån på 400 000 motsvarar 50 genomsnittliga smslån. Och när det handlar om skuldsättning på grund av betalningssvårigheter är det ju mycket svårare att bli av med en skuld på tiotusentals eller hundratusentals kronor än ett litet lån på 5000 – 10000 kr. Det här känner Finansinspektionen till, det här känner alla ekonomer till, men trots det skrivs det i media mest om att snabblånen med sin höga ränta är ett stort problem. Problemet med blancolån skrivs det inte alls lika mycket om.

Inte nog med det, även om de flesta privatlån har en låg ränta så kan lånekostnaderna ändå bli riktigt höga i slutänden. Förklaringen till det är att kreditgivarna ofta vänder sig till Konsumenter som tagit ett eller flera blancolån och erbjuder dem att lösa lånet/lånen i förtid med ett lån som har en lägre ränta och en längre löptid. Det här kan såklart vara frestande för många kunder eftersom lägre ränta alltid klingar bra i folks öron, det känns ju som att man sparar pengar på det. Det är emellertid inte alltid sant eftersom den längre löptiden ofta gör att den slutliga lånekostnaden blir högre än vad den annars skulle ha blivit.

Det här är också ett välkänt problem bland de flesta ekonomer, men trots det vill regeringen tydligen utplåna de små korta lånen som har höga effektiva räntor med sina nya lagförslag, vilket kommer att förvandla dem till små blancolån med en effektiv ränta på max 40 % plus referensränta. Det här kommer förmodligen att öka skuldsättningen i Sverige ytterligare. Vi får väl se om ett år eller två.

20 oktober 2017