Krav på pappersavtal för snabblån?

2015  satte en utredning igång som skulle se hur reglerna runt smslån, eller snabblån, skulle kunna skärpas. Det talades om räntetak, kostnadstak, hårdare reglering vid marknadsföring och krav på skriftliga avtal, det vara i alla fall sådant utredningsgruppen skulle titta på.

Det var meningen att utredningen skulle presenteras för Finansdepartementet senast 30 september 2016 men än så länge har den inte presenterats trots att det är den sista september när detta inlägg skrivs. Status för utredningen är fortfarande ”pågående”, så vi får väl se om de har kommit fram till något vettigt nu i oktober. Vad utredningen handlaar om kan du läsa mer om i vår artikel tuffare tag mot smslåneföretag.

Nej, det går verkligen inte snabbt när regeringens utredningsgrupper ska komma fram till något, det är snart 1 ½ år sedan beslutet om utredningen ägde rum, den 23:e  april 2015 närmare bestämt. Det vore såklart önskvärt att de så snart som möjligt la upp sina papper på bordet så att branschen kan börja anpassa sina smslån efter de nya reglerna som förmodligen kommer att införas vid årsskiftet, om de införs.

Krav på skriftliga pappersavtal eller inte?

Vi på Snabblan24.nu har tidigare förklarat att vi inte har några större invändningar mot det mesta utredningsgruppen tittar på utom på en punkt: Det ska utredas om det är möjligt att införa krav på skriftliga avtal för snabblån och liknande lån. Här är ett utdrag från Kommittédirektivet som presenterades våren 2015:

Utredningen anser dock att konsumentskyddet bör stärkas och att införandet av ett krav på skriftlig bekräftelse bör övervägas.

Ett krav på konsumentens undertecknande eller annan skriftlig bekräftelse kan ge konsumenten mer tid och bättre möjlighet att överväga erbjudandet innan han eller hon accepterar det. På detta sätt skulle konsumenten få bättre förutsättningar att fatta välgrundade beslut. Ett sådant krav skulle därmed kunna bidra till att färre konsumenter ansöker om och beviljas impulsiva och förhastade lån. Utredaren ska därför

• kartlägga och analysera i vilken utsträckning det slopade skriftlighetskravet för konsumentkrediter har inneburit ett minskat konsumentskydd, och
• ta ställning till om det ska införas ett krav på konsumentens undertecknande eller annan skriftlig bekräftelse.

Källa: Kommittédirektiv 2015:43 – En mer ansvarsfull marknad för konsumentkrediter

Vi kan förstå utredningsgruppens resonemang. Skriftliga avtal kan göra att färre kommer att ta förhastade smslån och det är ju bra, men det finns såklart en baksida av det här också, kanske…

Alltså, statliga direktiv är ofta otydliga trots att man skrivit massor av sidor om vad direktivet handlar om, så även i detta fall. Vad menar man med ”konsumentens undertecknande eller annan skriftlig bekräftelse” egentligen? När det står ”annan skriftlig bekräftelse” är det samma sak som att man kommer att kunna signera sitt låneavtal med e-leg, t ex med BankID på fil eller mobilt BankID? Vad innebär annars”annan skriftlig bekräftelse” om det inte handlar om ”konsumentens undertecknande”?

Kommer e-leg räknas som skriftlig bekräftelse?

Om det handlar om att man åtminstone kan signera sitt avtal med BankID eller något annat e-leg kommer det inte förändra branschen speciellt mycket eftersom de flesta långivare av snabblån redan erbjuder det. Och de långivare som inte gör det får helt enkelt börja erbjuda denna tjänst de också, det är bara positivt.

Men det finns en sak som gör att vi undrar om de verkligen menar att signering med e-leg skulle vara det de kallar för ”annan skriftlig bekräftelse”, och det är att kravet på bekräftelsen kommer att ge konsumenten mer tid att överväga ”erbjudandet” innan det accepteras. Om signering med t ex mobilt BankID skulle vara okej får kunden inte alls längre tid på sig att överväga något erbjudande. Det är ju så att smslån som betalas ut i direkt ofta signeras med BankID. Alltså finns det en viss risk att de syftar på pappersavtal när de talar om skriftlighetskrav för snabblånen.

Så varför är vi då emot skriftliga pappersavtal för snabblån? Jo, för att det är teknik- och framtidsfientligt. I nuläget, när det flesta ärenden utförs på nätet, borde det väl även gälla för snabblån? Att kräva pappersavtal är som att ta ett steg tillbaka i tiden. Numera kan vi ju använda BankID till massor av viktiga och känsliga ärenden, t ex för inloggning på våra internetbanker, skattekonton, försäkringskassan, CSN och när vi tar stora privatlån. Det vore helt absurt om det här inte skulle gälla för smslån också.

Visst kanske pappersavtal förhindrar att vissa människor ångrar sina impulsiva låneansökningar, men det kommer ju även drabba alla andra som är i behov av ett snabbt lån, folk som inte lånar av en impuls. I sådana fall kan man lika gärna förbjuda alkohol eftersom en del som konsumerar alkohol blir alkoholister. Ska vi förbjuda allt som har en baksida (vilket det mesta har) eller väljer vi frihet och smidighet? Vi tror på det senare alternativet.

Nu återstår det bara att se vad utredningsgruppen kommer fram till om de nu bemödar sig att presentera utredningen i oktober istället för i september.

30 september 2016